Startsidan < Båraryds kyrka

 

 

 

 

 

 

 

Länk till Svenska kyrkan - Gislaved: http://www.svenskakyrkan.se/gislaved/

 

Båraryds Kyrka

ur "Båraryd - förr och nu"


Den gamla kyrkan var troligen från 1200-talet. Det var en stenkyrka utan torn men en
klockstapel uppfördes 1691 och från denna ringde man till gudstjänst i 200 år.
Men befolkningen växte och kyrkan blev för liten. År 1776 gjordes den nästan dubbelt så stor
genom en tillbyggnad. Då den gamla kyrkan revs hittade man i dess äldsta del en bjälke med årtalet 1107 inhugget.
Man kan inte säga det bestämt men troligen fanns här en byggnad redan så tidigt.

 

 

 

Båraryds kyrkas läge i mitten av 1800-talet. Kyrkogården var då betydligt mindre än nu.
Den nya kyrkan och dagens kyrkogård har sträckats in. Gamla kyrkan låg kvar under byggtiden
och låg så nära den nya att man nätt och jämt kunde gå där emellan.

 

 

 

 

 

 

Båraryds kyrka med klockstapel och stiglucka som den förmodas ha sett ut från väster på 1860-talet.
Den gamla sockenstugan syns till vänster på bilden, av kyrkan syns bara vindflöjeln på västra gavelspetsen, mellan träden.
Teckningen är gjord av Gösta Hermansson efter en skiss av FoIklivsforskaren Nils Mandelgren som kom till
Båraryd den 7 september 1864 på en av sina många resor genom Sverige.

 

 

På samma plats byggdes den nya kyrkan, man började gräva grunden 1879 och första

gudstjänsten hölls redan fjärde böndagen 1880.

Men byggnadsarbetet var vid den tiden långt ifrån färdigt. Inredningen saknades helt

och det fanns ingen orgel. Under det följande året fullföljdes arbetet. Sedan kyrkogården

utvidgats och utfyllts kunde invigning ske, söndagen den 23 juli 1882.

Båraryds kyrkogård är från den gamla medeltidskyrkan men i övrigt sparades inget från

den kyrkans inre till eftervärlden. Inte ens den lilla fint arbetade predikstolen, troligen

från 1600 talet. Spåntaket, virket, nummertavlan och annan inredning såldes på auktion.

På det viset hamnade många intressanta inredningsdetaljer i ladugårdar och uthus hos

bönderna i bygden. Inställningen var på den tiden att när en ny kyrka byggdes behövdes

inte den gamla längre.
Byggandet av den nya kyrkan var påkostande arbete som till största delen utfördes av sockenborna
själva genom dagsverken. Skyldighet att fullgöra dagsverken var lika för varje "matlag".
Det medförde att en fattig änka fick leja för lika många dagsverken som de rikare bönderna och
välbärgade innevånarna i Gislaved. Huvuddelen av stenen till de kraftiga murarna hämtades från berg
på Lilla Båraryds ägor men även andra gårdar fick släppa till sten från sina berg.

 

 

När de väldiga blocken skulle infogas i murarna behövdes 8-10 man för att bära upp stenarna på ställningarna.

När man kommit upp till tornet satte byggmästaren upp ett "vinneverk" så det gick lättare

att få upp stenarna så högt. Arbetet började klockan 5 på morgonen och avslutades 8 på kvällen.

Tidvis uppgick arbetsstyrkan till 70 man. Från början fanns ingen uppvärmning i kyrkan men år 1890

sattes två kaminer som användes ända till 1933 då en modern varmluftsanläggning byggdes.

 

 

 

 

 

Sommaren 1882 efter tre års mödosamt arbete stod den nya kyrkan klar att invigas.

Kyrkobyggnaden och dess skapare fick i pressen ett mycket gott betyg. "Hvad såväl byggnadsstil

som arbetets utförande i övrigt beträffar, en änka perla bland kyrkor på landet".

I den nya kyrkan fanns inte någon "stolsdelning" utan "-hvem som helst fick inta hvilken plats honom behagade",

sånär som de två främsta bänkarna på vardera sidan som reserverades för nattvardsbarn, begravningsgäster

och bröllopsfolk. De två nedersta "stolarna" på läktaren, som var eftertraktade, hyrdes ut årligen.

Den främsta platsen köptes 1882 av Frans Kjöllerström i Broddaryd för 6 kronor och 25 öre.

 

En del andra förändringar gjordes i den nya kyrkan. Vid en kyrkostämma 1880 bestämdes att:

 

"Med anledning av åtskilliga gamla vanor från gamla kyrkan ville församlingen hava infört i protokollet,

att den som vill gå ur kyrkan innan kungörelserna blivit lästa må gå ut under det sista psalmversen sjunges,

att likringningen icke må börja förrän kungörelserna äro lästa,

att klockorna icke får stannas utan utan tillåtas att stanna sjelva efter ringningen,

att vid barndop faddrarna icke stanna på gången utan få upp i korset, samt

att offret vid barndop upphör".